"På 50-talet var det väldigt vanligt med namnbyten. Json-namn var vanliga och det var ofta opraktiskt när många hette till exempel Johansson. Staten gav ut en bok (som en telefonkatalog) med tusentals förslag på nya namn. Vi letade i boken och försökte hitta egna kombinationer. Bäst var det om man kunde ta namn från födelseorten och stuva om dem. Naturnamn var att föredra, som till exempel "Bergstrand", "Skogsjö", "Skarfors". Ännu ett problem: Nu hade min blivande hustru börjat brodera lakan och handdukar med "J". Jag tog lärarexamen 1953, sedan gjorde jag lumpen (militärtjänst) 1953/54. 1954/55 jobbade jag i Skänninge och sommaren 1955 skulle vi gifta oss och flytta till Lerbo i Katrineholmstrakten. Mina systrar och jag beslöt då att ta namnet JOGREN. Det var kort och enkelt, men det visade sig i början vara svårt att uppfatta. Många hörde "Bogren" eller "Jordgren". Mina systrar har ju sedan gift sig till andra namn. En annan släkting har tagit sin mammas flicknamn och heter alltså också Jogren. Och min dotters make tog också namnet när de gifte sig. Så just nu är det 12 personer med namnet och det lär väl bli flera."
Sten Jogren 2011-09-07